Idag har jag haft som en tung oroskänsla över bröstet och i magen. Det liksom gör det lite svårt att andas och jag måste ta många djupa andetag. Många... Djupa... Andetag. Andas, andas, andas...
Var på möte på BUP idag. Nu börjar utredningen "på riktigt" av vår äldsta dotter Lovisa. Autism spektrum. Det låter som ett oändligt universum av diagnoser.
Men jag är glad att det går framåt och att det görs nu, även om det skulle ha gjorts för flera år sedan.
Jag vet att allt kommer gå bra och att det ordnar sig. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på framtiden. Hennes framtid.
Vad ska det bli av henne? Hur stora är hennes svårigheter och hur kommer de påverka hennes fortsatta skolgång? Hur kommer de påverka hennes liv?
"Hon måste få den hjälp hon behöver. Skolan måste anpassa sig så att det blir till det bästa för Lovisa." Allt låter så bra men jag vet att på hennes skola så är det sju resurser som försvinner till höstterminen. Sju personer som inte kommer finnas tillgängliga för elevernas hjälp.
Det skrämmer och oroar mig...
Ungarna är lagda. Snart sover allihop och jag ska få vara själv i några timmar. Danne är i Finland på jobb.
Jag saknar honom. Saknar att prata med en annan vuxen. Få ventilera och analysera känslor. Det är klart att vi pratar på telefon men ibland behöver jag min älskades trygga famn att söka tröst i dagar som denna, när jag känner mig extra svag och känslorna är lite "all over the place". Som tur är så är det torsdag imorgon. Bara två dagar kvar, sen är det helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar