Det här med maten

När det kommer till att ha barn med NPF och mat så har jag valt att inte kriga. Lovisa är inte så kinkig vad gäller mat men Olle... Där kan vi diskutera länge och väl. Och hans storebror Loa ska vi inte alls tala om. Där har jag fortfarande inte knäckt koden, förutom att jag vet att han gillar grönsaker.

I vårt kylskåp finns alltid en flaska ketchup. I vår frys finns alltid fiskpinnar och runda rågkakor. För tillfället tycker Olle att bananer är den bästa frukosten. För några veckor sedan var det "pappa-mackor"; Lingongrova med MYCKET smör. Innan det var det risgrynsgröt med kanel och mjölk.
Till lunch och/eller middag äter han gärna fiskpinnar med ketchup. Eller minipizza (gjord på rågkaka) också den med ketchup, eller tacofärs med gurka, paprika och ketchup. Eller nudlar... Med ketchup såklart! Går vi på vår favoritrestaurang här i stan så äter han köttbullar och pommes med.... Trumvirvel.... Ketchup!!
Det enda han inte äter ketchup till är nog pannkaka.
Lunch ska alltid inmundigas sittandes på vardagsrumsgolvet framför tv:n och på tv:n är det för tillfället oftast Alfons Åberg, "på Netflix!". Middagarna kan se lite olika ut. Ibland vardagsrumsgolvet men ibland så sitter han faktiskt med oss vid bordet. Det blir ingen längre stund men hellre en kort stund tillsammans än ingen alls, även om jag inte nekar honom Alfons på vardagsrumsgolvet. Jag tänker att han kanske behöver en paus ifrån oss.

Det är typ så det ser ut just nu. Men som sagt så har jag valt att inte kriga. Jag ser hellre ATT han äter än VAD eller VAR han äter. Själv är jag uppfödd på vitt tunnbröd, svart te med 6 stycken sockerbitar, ugnspannkaka med fläsk (där fläskbitarna plockades ut varsamt för att inte förstöra pannkakans form och utseende, fläsk i pannkaka är ju BLÄÄÄ!!) och Stinas kyckling. Jag försöker ta igen det nu som vuxen och äta liiite nyttigare.

Det lustiga är att på Olles förskola så är det aldrig problem (vad jag vet). Där äter han helst fisk, han ÄLSKAR fisk i alla dess former. Tur att de äter fisk så ofta. Och tur att han inte gick på min förskola/skola under 80-talet. Då man var tvungen att äta upp det man fått på tallriken, för inte fick man ta själv heller! Man fick aldrig lämna. Och ville man lämna så var man tvungen att be om lov och det var inte alltid man fick lämna även om man bad om lov. Otaliga är gångerna jag satt kvar tills det ringde in för att jag inte ville äta upp. Så fort det ringde in så fick man gå därifrån. Direkt in i klassrummet utan rast ute.
Stackars Olle om han hade varit tvungen att uppleva detta. Och stackars alla barn med NPF under denna tid som fick stämpeln "problem-barn" för att omständigheterna var som de var.
Tur att skolan ser lite annorlunda ut idag trots att det är mycket som jag skulle vilja ändra på i dagsläget också.

Idag är det tråkväder ute, precis som igår. Igår var det åtminstone varmt till skillnad från idag. Det blir mycket stillasittande och tv-tittande och plattspelande idag. Men det är helt okej, det gäller bara att välja hur man ser på det. Hellre barn med fyrkantiga ögon än barn i tristess som slåss och är olyckliga.