Skitmorsa

Idag känner jag mig som värsta hemska skitmorsan. Jag har fortfarande dåligt samvete.
Vi klev upp imorse och barnen var jätteduktiga, klädde på sig och åt frukost, men sen...
Lovisa är alltid superduktig och gnäller inte det minsta när ytterkläderna ska på. Men Loa...
Blir på dåligt humör bara jag tänker på det!

Vi var i så bra tid och Lovisa gick ut i förväg för att leka en stund innan avresan till dagis. Jag hann t.o.m gå ut och lägga in barnens väskor i bilen plus starta den.
När jag kom in igen hade Loa fortfarande inte tagit på sig overallen...
"Jag hjälper dig" sa jag "men då måste du komma nu". Ingen reaktion...
Jag började klä på Olle istället och plötsligt satt Loa på golvet och försökte få på sig overallen. Jag hjälpte honom med det och bad honom sätta sig i trappan så vi kunde få på skorna.
Och då börjar han! Gnäll-ljud och börjar kräla på golvet och jag känner hur förbannad jag blir över att han beteer sig på det viset.

Hur svårt kan det vara att sätta sig i trappan?! Han vet ju att jag ska hjälpa honom och ändå blir han som ett stort äckligt gnäll-monster.
Jag får nog och tar på mig jackan och skorna och stampar in, plockar upp Olle säger till Loa att jag åker nu. Stegar ut genom dörren och smäller igen den för att markera att nu är jag så jävla förbannad och jag menar allvar.

Jag sätter fast Olle i stolen. Lovisa sitter redan i bilen, min duktiga Tjofis! Jag spänner fast säkerhetsbältet om henne oxå.
Jag sätter mig i bilen, backar ut med en rivstart och då öppnas ytterdörren. Loa står i dörren och gråter.
"Men Loa då!" ropar Lovisa nästan gråtfärdig.
Jag kör in på gården igen, kliver ut ur bilen och in genom dörren. Tårarna rinner nerför Loas ansikte.
"Ska du med?" undrar jag.
"Jaa..." säger han.
Jag hjälper honom på med skorna och mössan och vantarna. Det går bra nu men han snyftar.
Jag försöker prata lugnt med honom men jag är fortfarande arg. Försöker få honom att förstå. Men vad tjänar det till? Han är ju bara ett barn...
Väl innanför dagis dörrar har han glömt allt. Han kramar och pussar mig och springer in och är full av bus.

Min älskade Jojja! Mamma är dum ibland... Förlåt för det... Men jag lär mig sakta men säkert, precis som du.

Nu ska jag strax åka och hämta mina små monster.
Vi ska fika och mysa innan dom ska till sin pappa.