tisdag 8 april 2014

Helvetes-semestern

I slutet av Juli och början av Augusti 2012 var jag, Danne och barnen på semester på Gotland. Vi hade hyrt en del av ett hus med alldeles för få sovrum, ett för att vara mer exakt. Loa och Lovisa fick dela detta enda sovrum, som dessutom inte hade någon dörr. Olle sov i en skrubb och jag och min nyblivne make fick sova i en bäddsoffa med världshistoriens tunnaste madrass i ett allrum på övervåningen.

Detta resulterade i att de stora barnen bråkade mer än vanligt. De var ju inte vana vid att sova i samma rum och om den ene gjorde det minsta ljud ifrån sig så kunde ju den andre såklart inte komma till ro.
Med facit i hand så skulle vi ha delat på de men efterklok som man är så gjorde vi inte det. Så vi bråkade som aldrig förr. Det fanns ingen hejd på eländet. Barnen bråkade med varandra, vi bråkade på barnen. Ingen lyssnade på någon. Men mitt i allt detta så hade vi den roligaste och mest händelserika semestern vi nånsin haft.

Dagarna bestod mestadels av att sitta i bilen och åka runt. Vi var överallt och då menar jag ÖVERALLT!
En dag i Visby, en dag i Kneippbyn, en dag på Fårö, en dag vid Hoburgsgubben. Vi satte oss i bilen, ställde in gps:en och gav oss iväg. Det var så roligt och vi fick se så mycket.
Så på väg "hem" en dag så åkte vi i ett idylliskt landskap och jag fick syn på tre väderkvarnar. Det var som hämtat ur en saga!
Det var precis i skymningen och ljuset var helt perfekt. Jag hade med mig min nya systemkamera som jag fått i morsdagspresent. Det var nu eller aldrig.
Jag bad Danne stanna bilen så jag kunde gå iväg en stund för mig själv och fota. Barnen tittade frågande på mig när jag klev ur bilen och gick iväg. Varför skulle mamma gå iväg mitt ute i ingenstans helt ensam?

Det prasslade i buskarna där jag gick och jag kunde se några små kaninfötter försvinna ner i ett hål i mossan. De var nog också nyfikna på vad jag gjorde. Jag fotade en bra stund. Jag är ju ingen professionell fotograf så jag ville testa en massa olika vinklar.
Bilden nedan är en av de bilder som jag är mest stolt över. Det är en av de bilder jag fotade den kvällen, mitt ute i ingenstans,  helt ensam, sånär som på några nyfikna kaniner.

Bröllopsresan,  som ju detta var, fick heta "helvetes-semestern" när vi kom hem. Men när jag ser tillbaka på den så här i efterhand så var den inte så hemsk när allt kommer omkring. Vi hade så fruktansvärt roligt mellan alla bråk och barnen kommer inte ens ihåg att vi bråkade överhuvudtaget. De har liksom sållat bort allt tråkigt. Kanske dags att vi vuxna gör likadant.
Så nästa gång vi åker på semester så vet jag redan att det blir bråk, det blir alltid bråk. För det är ju faktiskt så det är att vara en familj; en salig blandning av individer, känslor och viljor. Mycket bråk men ännu mer kärlek, massa kärlek!♡

1 kommentar:

  1. Så søt. :) Det er sant at det er mye kjærleik selv om det er mange kamper også. Godt å høre din bryllupsreise var så spennende, og at du tok masse bilder!

    SvaraRadera