måndag 28 november 2011

Heja Olle! Du har två månader på dig!

Min son, min yngsta son är mycket speciell. Han tycker inte om gröt. För välling är ju godare. Han tycker inte om mjölk. För det smakar konstigt. Han tycker inte om smör. För det är kladdigt och äckligt. Han går inte än. För han törs inte.
Han är snart 16 månader och har fortfarande bara tagit två steg vid två olika tillfällen.
Men jag intalar mig själv att jag inte är orolig. Jag vet ju att vissa barn är sena med att gå och prata.
När det gäller talet så oroar jag mig inte det minsta. Han är ju aldrig tyst så det kommer nog.;-) Men att han inte går...

Vi var hos min bror och hans blivande fru Sandra igår. Hennes syster och hennes man var där. Deras dotter är fem månader yngre än Olle och hon springer! Lovisa började gå när hon var 13 månader och Loa gick när han var 11 månader.
Det är klart att man börjar fundera lite om det är något som inte står rätt till, även om både Loa och Lovisa var rätt tidiga med att börja gå.

Jag Googlade på barns utveckling idag och känner mig lite tryggare. (Tänk vad bra vi har det som kan söka information från hela världen med en knapptryckning! Annat var det förr.) Det är tydligen vanligt med barn som börjar gå sent. Och de (BVC, barnläkare) drar tydligen någon gräns vid 18 månaders ålder. Har barnet inte börjat gå efter den gränsen så gör de en utredning för att hitta felet.
Men nånstans så är jag inte ett dugg orolig. Han har ju varit sen med allt annat också.
Han satt själv när han var sju månader, vilket inte alls är så sent egentligen. Däremot så började han ta sig framåt först vid nio månaders ålder. Han började äta gröt när han var sex månader (som han sen slutade äta några månader senare...). Och mat började han inte äta förrän han var ett år.

Och jag kan bara inte låta bli att rannsaka mig själv. Är det för att jag gett honom för mycket välling? Har han stannat av i utvecklingen pga för mycket vällingdrickande? Eller är det för att han inte har så många jämnåriga kompisar? Skulle jag ha skolat in honom på dagis tidigare?

Varför är vi föräldrar så insnöade på vårt barns utveckling? Varför jämför vi alltid vårt barn med andras? Varför blir det som en tävling? Varför mår vi bra om vårt barn var det barn som skrattade först, åt först, gick först och pratade först av våra vänners barn? Varför tror vi att vi gjort något fel om barnet var sist med att skratta, äta, gå eller prata?
Varför kan vi inte bara se det som det är; att barn är olika. De utvecklas olika och de är helt unika i sin utveckling.

Så nu ska jag sluta oroa mig ett tag! Oron får återkomma om Olle inte börjat gå vid 18 månaders ålder. Heja Olle! Du har två månader på dig!;-)
Istället ska jag fokusera på det han kan och att han är världens härligaste unge!:-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar