Det känns så himla bra att vi var där! Och att vi hann. Vi kom till sjukhuset ca 13:30 och mormor dog 14:55.
Hemskt men ändå så vackert. Hon var så fin och såg så fridfull ut.
Jag klappade hennes axel och strök hennes hår, men det var ingen där, skalet var tomt.
Jag var där när hon tog steget vidare och lämnade denna värld och det känns så bra.
Jag är stolt över mig själv att jag vågade vara där. Att jag kände mig stark trots att jag var svag och ledsen.
Och nu när allt är över infinner sig en konstig lättnad.
Mormor finns någon annanstans nu och vi kommer ses en dag igen. Efter detta. Jag längtar, men först har jag massor att uträtta här.
Älskade mormor, nu bor du i mitt hjärta. För alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar