So what

Wow vilket väder vi har! När jag skulle åka med barnen till dagis imorse frågade de förvånat "Behöver vi bara ha det här på oss?". Keps, windstopper och "springskor". "Ja" sa jag "det är allt ni behöver ha på er". Tala om överförtjusta barn!:-)
Nu är jag gräsänka igen, tills på torsdag. De stora barnen åker till sin pappa ikväll. Så det blir bara Olle och jag i några dagar.
Jag har mått lite si och så de senaste dagarna. Nu känns det bättre. Jag har lyckats ta kol på demonerna i mitt huvud för den här gången.:-) Men det är väl som någon av er sa (eller skrev): det är ju mänskligt. Och så är det nog. Man kan inte vara på topp jämt.
Det enda som hindrar mig i min egen utveckling är jag själv. Det måste jag ta itu med!
Jag vill inte vakna upp en dag och inse att det är försent bara för att jag inte hade modet att ta vissa beslut eller göra vissa saker.
Det är nog den största demonen i mitt huvud: rädslan för att misslyckas.
Men so what om jag misslyckas! Då har jag iaf försökt!
Det är SÅ jag måste börja tänka. Det är svårt att bryta ett beteende eller en vana. Men det går!
På ålderns höst så ska jag inte sitta där och ångra att jag inte gjorde ditt eller datt (pga en jävla demon i mitt eget huvud!), utan glädjas åt allt jag gjorde!
Jag ska ta död på de, en efter en! (Demonerna alltså!;-) Sen ska jag göra det jag vill, vad det än må vara!
Så det så!:-)