torsdag 17 februari 2011

Dåligt samvete

Min älskling frågade mig idag om det är nånting jag inte får dåligt samvete för.
Mitt svar var "nej".
Jag får nog dåligt samvete för ALLT!

Jag får dåligt samvete för att jag sover för länge när vi inte har kidsen. Passar på att ta igen sömn när dom är borta, helst nu när jag inte mår så bra.
Jag får dåligt samvete för att vi inte har kidsen. Vi har dom bara på halvtid, alltså kommer vi bara få vara med halva deras liv... (Jag vet att det inte är sant, men ibland känns det så...)
Jag får dåligt samvete för att jag lagar dålig mat ibland. Det blir ju rätt mycket halvfabrikat för att det ska gå fort, men jag försöker kompensera upp med grönsaker och sånt. Men ibland blir det inte som jag har tänkt.
Jag får dåligt samvete för att jag inte skriver så mycket i Olles bok om honom själv. Hur mycket han väger och hur lång han är, etc...
Jag får dåligt samvete för att jag sitter och bloggar (som nu) när jag egentligen skulle behöva dammsuga, torka golven, leka med Olle, tvätta, vika tvätt, m.m. m.m.

Varför får jag så dåligt samvete för allt jag gör och inte gör?!
Varför kan jag inte bara slappna av och ta saker och ting för vad de är?!

Är vi kvinnor skapta för att gå omkring med dåligt samvete hela tiden för allt och inget?
Är det något som vi gjort sen urminnes tider och aldrig kommer bli befriade från?
Finns det nån kvinna där ute som inte får dåligt samvete?
I så fall; snälla, skriv en kommentar och berätta vad din hemlighet är!

1 kommentar:

  1. håller med dej! det verkar som om de flesta kvinnor dras med det evigt dåliga samvetet...och det är inte roligt.

    SvaraRadera