"Vill ni inte ha era barn?"

Nu kan jag inte hålla tyst längre! Nu har jag gått och burit på det här alldeles för länge och min aggression och frustration måste få komma ut innan jag exploderar!

Vi har "bråkat" med dagis sedan Olle kom. Som föräldraledig har man rätt att ha ungarna på dagis 15 timmar per vecka. Men eftersom jag och Lars är separerade och han har ett 6-skift arbete så kan vi inte ha ungarna varannan vecka. vi har då löst det på det viset att när han jobbar har vi barnen och när han är ledig har han barnen.

Det blir väldigt hoppigt för våra barn med andra ord. Under en vanlig dagis-vecka kan vi ibland ha dom måndag och torsdag och fredag. Och Lars har dom tisdag och onsdag. Eftersom Lars inte är föräldraledig så kan han ha barnen på dagis på heltid. Men jag som är föräldraledig får bara ha dom där 15 timmar per vecka, men inte på måndagar och fredagar utan bara på tisdagar, onsdagar och torsdagar. En sån här vecka då när vi har dom måndag, torsdag och fredag får vi alltså bara ha dom en dag på dagis. Dvs 5 timmar den dagen. Under en 6-veckors period har vi barnen på dagis en dag tre veckor i rad. Det vill säga 5 timmar i veckan. Detta blir alltså 15 timmar på tre veckor. Men vi har rätt till 15 timmar i veckan.

Var sjätte vecka har vi barnen en hel vecka. Det betyder att under den tiden, en veckas tid får vi ha barnen full tid, dvs 15 timmar på en vecka. Men det är var sjätte vecka! Dom andra veckorna åker barnen fram och tillbaka mellan oss och Lars. Inte det bästa, vi vet men det finns ingen annan lösning på problemet just nu. Och barnen vet inget annat än detta hattande.

Det är detta hattande som dagispersonalen inte förstår. Enligt dom så går barnen mer än 15 timmar i veckan, vilket är sant eftersom Lars har dom där på heltid. Men vi får ändå inte ha dom där 15 timmar per vecka trots att vi har rätt till det oavsett om Lars har dom två eller tre hela dagar under en och samma vecka.

När jag och Danne var där för att prata med personalen om schemat och försöka få rätt till våra 15 timmar så frågade en av lärarna: "Vill ni inte ha era barn?"

Hur i helvete kan man fråga något sådant? Hon menar alltså att en familj där båda föräldrarna jobbar heltid och har barnen på dagis/förskola/fritids från kanske kl 7, 8 på morgonen till kl 17, 18 på kvällen är föräldrar som inte vill ha sina barn?! Dåliga föräldrar?! Är vi dåliga föräldrar som vill ha våra barn på dagis?!
Hade vi inte rätt till 15 timmar per vecka? Spelar det då någon roll när dom här timmarna infaller?

Vi ringer Birgitta Lähdekorpi på Örnsköldsviks kommun och hon säger att vi har rätt till 15 timmar, men att vi måste komma överens med vårat dagis. Vi ringer sedan till rektorn på vårat dagis och pratar med henne. Hon ska prata med personalen.
Jag ringer upp henne idag och hon säger att barnen kan få vara på dagis i 3 timmar på 3 dagar. Sammanlagt blir detta 9 timmar. Jag frågar henne om vi inte kan få ha dom i 5 timmar på 2 dagar. Men nej, det går absolut inte! Men varför?! Det är 1 timme mer och ändå inte 15 timmar som vi har rätt till, men jag är villig att gå med på att bara ha dom 10 timmar på 2 dagar. Men det går inte... Får inget riktigt svar på varför det inte går.

Så varför vill jag så gärna ha mina barn på dagis?

• Vi har rätt till 15 timmar!
• Danne jobbar hemifrån större delen av veckan och det är svårt att få två vildingar med massor av spring i benen att vara någorlunda tysta för att bonuspappa sitter i ett viktigt telefonmöte.
• Barnen får komma till ett ställe där det finns utrymme för lek och stoj...
• ... och där det finns utbildade pedagoger som har tid med barnen.
• Den sociala kontakten med andra barn och vuxna är oerhört viktig!

Det handlar inte om att jag inte vill ha mina barn utan om rätten till dom 15 timmar som vi får ha dom på dagis.

Jag är ingen dålig mamma som vill att dom går på dagis! Jag älskar mina barn över allt annat! Men jag vill vara en pigg och glad mamma till dom oxå. Och detta är svårt när man är trött och inte fått sova en hel natt.
Olle är jättesnäll. När han vaknar på nätterna äter han och somnar om, men jag får aldrig någon sammanhängande sömn. Nästan aldrig någon djupsömn. Det är jobbigt för vilken nybliven mamma som helst vare sig man har barn sen tidigare eller inte.

Hur som helst så blir det nog bra med allt i slutänden. En vacker dag kanske vi får ha barnen varannan vecka (som ju såklart är det allra bästa för alla parter) men tills dess så får det bara lov att funka som det är nu.

Nu har Olle vaknat!

Auf wiedersehen!