fredag 26 juni 2009

Min barndomsidol är död..... :-(

Det kan ju inte ha undgått någon att en av vår tids största artister har gått ur tiden... Jag fick nyheten redan inatt via ett sms från min moster Harriet som vet att jag är ett Jackson fan. Mitt svar till henne blev: Va?!
Jag blev chockad men inte förvånad.

Redan som 10-åring blev jag ett fan. Och den 17 juli 1992 var vi på plats på Stadion i Stockholm jag, mina två bästa kompisar, min mamma och min moster Helene. Tänk att få se sin stora idol! Det var en fantastisk upplevelse och det häftigaste som hade hänt i mitt liv dittills. Minns när vi var på väg dit att vi tog tunnelbanan till Stadion. Och när vi klev av så var det så mycket folk att vi fick gå på rad och hålla varann i händerna för att inte tappa bort varandra. Man såg inte golvet! Så mycket folk var det!
Vi hamnade på läktaren till höger (framifrån sett) om scenen. Folket runt omkring oss vad lite torra och stela. När vi ropade "I love you Michael" tittade dom på oss som om vi bar på en konstig smittsam sjukdom. Jag undrade vad dom gjorde där överhuvudtaget. Men några rader ovanför oss var ett gäng lika entusiastiska fans som också ropade kärleksfulla fraser till stjärnan. Vi hängde på dom; ropade när dom ropade, skrek och visslade när dom gjorde det. Och vid ett tillfälle log Michael och vinkade mot vårt håll! Faan vad vi skrek!!!:-D Faan vad lycklig jag var just då.:-)
Det har inte riktigt gått in i mitt huvud att han är död...

Istället för att ränna ute med kompisar på byn på nätterna i lilla Mellansel där jag växte upp satt jag istället på mitt rum och sjöng och drömde om min stora kärlek; Michael Jackson.:-) Så mamma och pappa har verkligen honom att tacka för att jag höll mig hemma!
Tro mig, allt det där med att ränna ute med kompisar tog jag igen några år senare.;-)

Han har varit en stor inspiration för mig. Han och Elton John. Utan dessa två hade mitt liv och min musik sett väldigt annorlunda ut.
Visst jag sjunger i Sarek; ett folkmusik-band som jag älskar innerligt mycket och är så tacksam över att jag fått/får uppleva allt kul med. Men mitt hjärta brinner för min musik. Kanske att jag någon dag får dela med mig av den till alla människor världen över. Någon dag... Kanske, kanske...

Hur som helst så vill jag hylla min gamla idol med en låt som jag sjungit många gånger i min ensamhet för den är så fin och texten säger så mycket om man är en musikälskare. "Music and me" heter den. Underbart fin!
Så nu säger jag det en sista gång tyst för migsjälv;
I love you Michael.....


1 kommentar:

  1. Nu sjunger Michael i himlen och stjärnorna dansar Moonwalk ;)

    "min musik" - Första Jessica Wetterstrands album ???

    Fred från Frankrike

    SvaraRadera