Hellre en sen och glad förälder, än en sen och arg förälder

Jag tyckte att det blåste mycket igår. Men idag... Idag är det storm! Jag tycker nästan synd om Lovisa som ska vara ute på gympan idag. Vi får se om det finns några barn att hämta när jag väl ska hämta de eller om de har blåst bort.;-)

Imorse när jag lämnade de på förskolan så var vi senare än nånsin. Klockan hade redan ringt in när jag och Lovisa sprang mot skolan. Men inne på gården mötte jag andra föräldrar som nyss lämnat sina barn och inne i kapprummet var det flera som var lika sena som oss. Vi skyller på blåsten tycker jag.;-)

Jag var så stressad innan vi skulle åka så jag trodde nästan jag skulle krevera. Men helt plötsligt så var det som om det bara kom en känsla av lugn i kroppen. Det var så tydligt. Som om någon lade ett täcke av lugn över mig, höll mig tryggt och sa: "Det gör inget om ni kommer försent idag, det ordnar sig."
Så istället för en stressad och arg mamma så var det en glad och sen mamma som lämnade sina barn på förskolan. Tänk om jag bara kunde känna så varje dag eller varje gång jag känner stressen komma smygande. Men jag antar att det handlar om en positiv inställning, hur sen man än är. Hellre en sen och glad förälder, än en sen och arg förälder.
Det är inte alltid så lätt att tänka så när stressen redan har en i sitt grepp men jag ska  försöka. Jag ska kämpa för de positiva tankarna på morgnarna! Hallelujah!:-)