Hönsmamman och reptilhjärnan

Olle ligger i sin säng och leker, het som en nykokt potatis. Jag hoppas på att han somnar om snart. När man sover så läker kroppen.
Andra dagen med hög feber... Måtte det vara slut på eländet snart. Har han hög feber imorgon också så ringer jag Vårdcentralen.
Jag vill ju bara ha tillbaka min pigga glada lilla kille. Rätt så pigg är han ju, för att ha 40,1 i kroppstemperatur. Men det räcker inte för hönsmamman.

Är det inte så att så fort vårt barns kroppstemperatur kryper över 39 grader så intar vi försvarsposition, redo att slåss för vår avkomma. På liv och död. För det är ju bara några grader ifrån döden.
Är inte våra reptilhjärnor fantastiska?! För när och om något sådant skulle hända så har vi redan planen i huvudet. Hur gör vi med allt det praktiska? Barnvakt? Hundvakt? Jobbet?
Vi behöver inte tänka så mycket för reptilhjärnan har redan gjort det åt oss.
Så fantastiska som våra reptilhjärnor är, lika fantastiskt hoppas jag på att Olles kropp bekämpar febern. Så fort som möjligt så hönsmamman och reptilhjärnan i mig kan slappna av.;-)