onsdag 4 maj 2011

Ibland

En av mina närmaste vänner har fått diagnosen deprimerad. Hennes symptom stämmer till viss del in på mig... Är jag också deprimerad?
Jag ser mig inte som deppad, men jag kanske är det...?

Jag har försökt att rycka upp mig och göra saker. Kliva upp i tid. Pyssla i hemmet. Svara på mail och blogga. Vara med barnen när de är här. Äta ordentligt så jag inte får några trötthetsattacker. Lägga mig tidigt. Mysa och prata med min sambo.
Och så går det några dagar när allt känns toppen.
Men så tar det tvärstopp.

Idag är jag trött. Jag vill bara sova. Allt känns meningslöst. Eller inte allt, men det mesta.
Jag känner mig slö och lat och har nära till gråt... Jag får dåligt samvete över att jag inte har tvättat eller gjort de saker jag tänkt göra. Jag har inte ens ätit frukost.
Det kanske är därför jag är trött...

Ibland känner jag så här. Ibland inte.
Ibland vill jag gå i ide. Ibland vill jag uppleva allt.
Ibland gråter jag så jag hyperventilerar. Ibland stänger jag det inom mig.
Ibland ser jag allt klart. Ibland är allt nattsvart.
Ibland skiter jag i allt. Ibland tar jag tag i allt.
Ibland är jag världens bästa mamma. Ibland är jag världens sämsta.
Ibland är jag snygg. Ibland är jag ful.

Ibland mår jag som jag gör idag.........

2 kommentarer:

  1. Vet du, precis så där är jag med. Upp och ner. Hit och dit. =)

    SvaraRadera
  2. Hej Jessica!!
    Livet är verkligen inge lek, så där känner jag det också emellanåt. Som du vet har jag varit deprimerad, så jag låter mig inte falla igen.
    Tycker absolut att du ska prata med någon, tex en läkare för att se vad han/hon bedömer. För man behöver inte må så där. Det finns hjälp!!
    Styrke kramar till dig!!!

    SvaraRadera