Cravings och nojor

Det verkar som om cravingsena och nojorna bara avlöser varandra... Först nojade jag inför missfall men allteftersom graviditeten fortskridit normalt och utan problem så har nojan försvunnit. Nu har en annan noja dykt upp. Den heter "för tidig vattenavgång". Skulle bebisen födas nu så skulle den ha en liten chans att överleva. Men jag vill ju absolut inte att det ska hända såklart och därför har nojan blivit just en noja.

Herregud! Jag väntar mitt tredje barn och har aldrig ens tänkt på att det finns nåt som heter så!
Nojan bygger på att jag har rätt mycket flytningar den här gången och råkade läsa nånstans att rikliga flytningar kan vara för tidig vattenavgång. Samtidigt tänker jag att om något sådant skulle hända så borde jag känna det. Så det är säkert bara flytningar. Förut kunde det vara varannan till var tredje dag. Nu är det varenda dag. Jag hade kanske så med nåt av dom andra barnen oxå, bara det att jag inte reflekterat över det.
Detta har verkligen varit och kommer säkert fortsätta vara nojornas graviditet. Kan inte komma ihåg att jag var så nojig med nån av dom andra så här långt in i graviditeten.

Fick en weekendresa till Irland, närmare bestämt Dublin, i 30-årspresent. Det är tänkt att vi ska åka den 21 maj. Men vi avvaktar för säkerhetsskull. Både pga nojan och pga att om det skulle hända något så kostar det väldigt mycket att vända och nödlanda ett plan...
Känns bättre då att ta det säkra före det osäkra.

Ska till barnmorskan på tisdag och då ska jag ta upp min noja om för tidig vattenavgång och mina flytningar.
Känns bättre nu när jag har fått skriva av mig.:-)
Men visst är det lustigt. Ju äldre jag blivit, ju fler graviditeter, desto fler nojor har uppkommit. Man tycker ju att man borde känna sig mer rutinerad och lugnare när man vet vad man ger sig in i.

Med Lovisa var jag rädd att få missfall och sprang på toaletten stup i kvarten för att se om det kommit blod. Men så fort jag kom förbi vecka tolv så var det lugnt liksom. Med Loa var jag oxå rädd att få missfall. Men det hade ju sin förklaring eftersom jag fått missfall bara några månader innan. Inte förrän jag gjort ultraljudet och verkligen fått se att den som bodde i min mage mådde bra kunde jag slappna av och släppa all oro och börja njuta av graviditeten.
Nojor hör väl till antar jag, men om vi skulle skaffa ett barn till så vet jag inte om jag skulle palla med alla dessa nojor och all oro för om det skulle hända något.
För stunden är jag lugn. Ingen för tidig vattenavgång. Det är bara flytningar. Inget att oroa sig för!

Så vad är det för craving jag har nu då? Coops vita choklad är ju sjuuukt god!:-) Säkert jättenyttig oxå!;-D