Previously on Tvåbarnsmorsan...

Det hinner hända mycket i en tvåbarnsmorsas liv på bara några dagar...
Det sista jag skrev här på bloggen var att jag och barnen skulle köpa ett akvarium. Det var just vad vi gjorde, det blev jättefint!:-)
Sen på kvällen ville Loa som vanligt inte sova i sin egen säng. Lade honom i soff-sängen inne i lekrummet som vanligt. Han somnade till slut. Jag och Lars tittade på Desperate Housewives. Flera gånger under programmets gång så vaknade han. (Tur man har en Boxer/dvd så man bara kan trycka på paus!;-) ) Och när det nästan var slut så ville han inte somna om. Jag tog upp honom och märkte att han andades väldigt konstigt. Det verkade som att han hade svårt att få luft.

Ringde Sjukvårdsrådgivningen. Fick vänta säkert en kvart innan jag fick prata med nån. Under hela väntetiden var det en röst inom mig som sa "Skit i Sjukvårdsrådgivningen, ring 112 direkt!". När jag väl fick prata med nån så tyckte hon att vi skulle åka in. Sagt och gjort! Slängde på oss kläderna, i all stress glömde jag blöjor och extrakläder. Loa fick åka i sin pyjamas.
Jag har aldrig kört så fort igenom stan nån gång.

Framme på akuten fick vi hjälp av en sköterska. Klockan var nästan tolv då. Började känna mig lite dum. Tänk om jag ringt in och kört dit i onödan... Tänk om jag tagit min intuition på fullt allvar och det visade sig att det inte var nåt fel på Loa... Faan vad jag skulle känna mig dum då!
Sköterskan lyssnade på Loas lungor. Hon sa "Han har ju definitivt svårigheter att få åt sig tillräckligt med luft". Det var alltså inget fel på min intuition!:-) Hon lindade nåt plåsterliknande runt Loas tå som satt ihop med en sladd som i sin tur satt ihop med en maskin som visade om han syresattes ordentligt och hur hög puls han hade.
Hon skulle kalla på en doktor. Under tiden vi väntade fick Loa inhalera syre. Det blev lite bättre, han blev piggare, men han hade fortfarande svårt att andas. Men det brydde han sig inte om. Han var lika glad som vanligt och sprang runt i korridoren som om inget hade hänt!:-)

Till slut kom doktorn. En söt ung tjej. Hon lyssnade oxå på Loas lungor. Hon ville att vi skulle ta ett rs-virus test.
Tänk om det var rs-virus! Jag började bli orolig. Måtte det inte vara det! Även om det kanske inte var så farligt så skulle vi bli kvar på sjukhuset i minst en vecka! Och jag som skulle åka buss till Sthlm dan efter för att lägga sång på torsdagen och fredagen och sen sjunga med Sarek och Magiska Toner i Norrköping och Söderköping lördag resp söndag... Hur skulle det gå...?

Testet gick ut på att dom stoppade en lång topps-liknande sticka upp i näsan på pojken. Han tyckte inte alls om den behandlingen. Men han var jätteduktig ändå.
Sen var vi tvungna att vänta. Då var klockan 00:45.
01:15 kom doktorn in igen och sa att det inte var rs-virus men att dom ville ha kvar oss över natten för att hålla koll på Loas andning.

Vi fick ett rum på sjukhuset. Loa som varit så pigg och glad började bli väldigt trött och grinig.
En manlig sköterska kom in. Loa fick ett sjukhus-armband med sitt namn och födelsedata på. Sen skulle dom ta blodprov. Medan vi väntade på det ringde jag Lars som sov gott.
På små barn som Loa tar dom inte blodprov som dom gör på oss vuxna eftersom det kan skada blodkärlen. Istället stack han honom i hälen och tryckte ut blodet i ett rör. Det tog lång tid. Och två rör skulle han ha dessutom! Blodet i det ena röret levrade sigg så han var tvungen att börja om igen... Vet inte hur många gånger han stack honom. Säket fyra, fem gånger...
Loa somnade i min famn under behandlingen, trots att han stack honom och tryckte hårt om hans häl för att få ut blodet. DÅ är man trött!!

Halv tre var han färdig och jag kunde äntligen lägga mig ner bredvid Loa och få lite sömn. Men varannan timme kom en sköterska in för att inhalera Loa. Varannan gång fick han adrenalin för att vidga luftvägarna och varannan gång fick han saltlösning för att tunna ut slemmet han hade i halsen. Behöver jag säga att jag vaknade varje gång nån kom in...?:-)
Och hela natten var han kopplad till en maskin som mätte hur mycket hans kropp syresattes och hur hög puls han hade. Om han inte syresattes tillräckligt tjöt maskinen. Och då menar jag tjöt!
Det hände en gång och jag trodde jag skulle skita på mig av skräck! Men Loa bara fortsatte sova.

Klockan åtta vaknade vi och fick frukost och under hela dagen så fick han inhalera med jämna mellanrum. Han var så himla duktig!
Eftersom han troligtvis bar på ett virus var vi isolerade på rummet. Det tyckte han inte var så kul. Han försökte flera gånger att få mig att öppna dörren. För hur förklarar man för en 1,5-åring att man är isolerade på ett rum?!

Dagen gick, låååååångsaaaaamt. Men tillslut var den iaf till ända. Dom ville såklart att vi skulle stanna en natt till...
Jag fick skjuta upp Sthlmsresan...

Loa blev bättre och bättre. Andra natten behövde han ingen maskin kopplad till sig.
Dagen efter var han nästan precis som vanligt igen. Vi hade ju fått låna lite leksaker och dom låg överallt på golvet.
När doktorn kom för att undersöka Loa sa han "När det börjar ligga leksaker överallt, då vet man att det börjar bli dags för hemgång".:-)
Vi fick recept på medicin och inhalator som vi skulle hämta ut på Apoteket.
Lars och Lovisa kom och hämtade oss.

Väl hemma packade jag ihop det viktigaste, åt sen lunch med familjen. Sen skjutsade dom upp mig till flygplatsen och därifrån tog jag flyget till Sthlm.
Hos Stina och Jens kunde jag sova ut efter dom två senaste nätternas sömnbrist. Dagen efter bar det av till Norrköping och sen till Söderköping.

Kändes inte så roligt att lämna sitt sjuka barn. Men han mådde ju mycket bättre och var ju i goda händer.:-)

Efter två underbara konserter i Norrköping och Söderköping kom jag hem.
Vi åkte till S-vall och köpte en ny säng åt Loa, eller ja, en begagnad. Men den ser helt ny ut.:-)
Hann inte så mycket mer den veckan innan det var dags att åka iväg igen.
Den här gången var det konsert i Kramfors. Även den var helt underbar!:-) Älskar att åka ut och sjunga!!!
Men efter flera veckor av sjungande trots att jag varit dålig i rösten så sa rösten stopp!
Men eftersom jag inte kunnat lägga sång veckan innan s var jag tvungen att göra det nu. Så lördag och söndag kämpade jag med sången så gott det gick. Hoppas att resultatet bir bra och att det inte hörs vad kass jag är i rösten...