Monster!

Lovisa vägrar att sova i sin nya säng... Detta har såklart lett till att vi låtit henne sova i våran säng, mellan oss i några nätter... Men igår fick jag nog av att dela sängen med en trotsande tvååring! (Härom morgonen tog hon mitt täcke det lilla monstret! "Min" sa hon och jag fick inte tillbaka det. "Jaha, sov gott!" sa jag lika trotsigt tillbaka och gick och lade mig i gästrummet.) Så jag bäddade spjälisen, som snällt stått och väntat på vår lilla bebis. Vi började lägga Lovisa vid 19. Vi sa god natt, gav pussar och kramar, satte igång speldosan, ställde henne gallskrikande i spjälisen, visade var tuttarna låg och ställde ner vällingen. Sen gick vi ut därifrån och stängde dörren. Gud va hon skrek! Men till slut tystnade hon, och det förblev tyst. Då var kl bara åtta! Kan inte ens komma ihåg när hon somnade så tidigt!
Äntligen fick vi sängen för oss själva! Igen! Victory!!:-D

Åker till Sthlm ikväll. Ska sjunga in några nya låtar till vårt nya album. Ska bli jättekul, och skönt. Blir ju nästan som semester för mig ju.
Men för att överhuvudtaget kunna visa mig ute bland folk idag så måste jag färga håret! Och det ska jag sätta igång med nu så de hinner torka innan jag ska hämta det lilla monstret på dagis.

Hon e verkligen för söt! Älskar henne så himla mycket. Men man måste få hata sina barn lite ibland. Annars vet man inte hur mycket man älskar dom! För under den ynka lilla sekund man hatat så kommer skuldkänslorna över att man överhuvudtaget känt så och man fylls åter igen av kärlek. Finns det nåt bättre än att känna en sån villkorslös kärlek till nån?

Ha en bra vecka!
Todilooo!