onsdag 1 juni 2016

Mardrömsmötet...

Alltså, jag måste bara få skriva av mig lite. Jag och snart 6-årige sonen var på första mötet hos föräldra- och barnhälsovårdspsykologen idag. Vi skulle vara där i två timmar för att göra ett sånt där WIPPS-test eller vad det nu heter. Men när vi kom dit... Jag trodde att jag skulle få ett nervsammanbrott.

För det första så hade hen inte förberett nånting. Jag och maken har ju varit på möte med hen och pratat tidigare och sagt att vi anar att sonen har adhd och är sen i utvecklingen. Han har inget tålamod och det måste hända saker hela tiden för att han ska kunna fokusera och hålla intresset uppe, dödtid=uttråkad=utbrott.
Därför tänkte jag att det måste finnas "saker att pyssla med" hela tiden. I väntrummet fanns det lite leksaker men inne i psykologens rum fanns typ tre saker.
Sonen tröttnade efter 5 minuter och ville åka hem...

Psykologen hade bokat ett testrum men vi gick aldrig dit.
Hen ville vinna sonens förtroende först. Det kan jag förstå men hen gjorde ingenting för att kunna vinna sonens förtroende.
Flera gånger sprang sonen ut därifrån för han ville ju hem.
Efter en timme höll jag på att bli tokig!
Sonen fick till slut sitta vid psykologens dator och spela spel så att "jag och mamma får prata lite" som hen sa. Jag ville bara slita mitt hår; "vad håller hen på med?!".

Psykologen satt, under tiden sonen spelade spel, och räknade upp allt som var avvikande hos honom, bla att han inte var kontaktsökande eller såg hen i ögonen men psykologen hälsade inte ens ordentligt på honom när hen klev in i väntrummet. Vilken 5-åring som helst skulle vara blyg och icke-kontaktsökande i en sådan situation.
Och det jag störde mig på mest var att när hen räknade upp allt detta så satt sonen 3 meter därifrån. I och för sig så spelade han spel och var i sin egen värld (en kort stund) men han var ju fortfarande i samma rum och kunde höra varenda ord!

Efter en stund hade sonen även tröttnat på att spela på datorn och ville än en gång åka hem.
Under en och en halv timme hade vi inte åstadkommit någonting... Psykologen tyckte att vi skulle avbryta och fortsätta imorgon och rådde mig att ta med några leksaker och/eller iPaden.

Vi har alltså 2 timmar till inbokade imorgon.
Jag vill egentligen aldrig mer utsätta min son för den stress och oro som han blev utsatt för idag men jag vill ju inget annat än att hjälpa honom heller...

Man kan ju tycka att om man är legitimerad psykolog så borde man ju ha lite mer förståelse för hur ett barn med npf fungerar men jag är fortfarande chockad över det bisarra vi var med om idag...

Gissa om vi är taggade inför mötet imorgon...! (Not!)

1 kommentar:

  1. Åh så tråkigt att höra! Som du säger, en legitimerad psykolog ska vara just proffsig & definitivt INTE tala om er fina son framför honom!!!!
    Hoppas det går bättre på nästa möte & att hen då har skärpt till sig. Tycker absolut att ni ska berätta hur ni känner!!!
    Kram & lycka till!❤️
    /Petra

    SvaraRadera