Väntan

Oftast får man vänta i nio månader på ett barn. Nio långa månader. I andra fall får man vänta lite längre. Jag har väntat på en speciell liten person i nästan tre år. Tre låååånga år.
Denna lilla persons föräldrar har väntat och väntat och väntat... I nästan åtta år har de väntat.
Det, gott folk, kallar jag att vänta. Tålmodigt.
Ofrivillig barnlöshet. Försök på försök. IVF. Men så heter det ju också tredje gången gillt. På tredje försöket hände det som alla hade hoppats på. Det blev ett barn. Och även om nio månader är lång tid så var det ingenting emot vad vi väntat och hoppats innan. Denna väntan kändes lätt som en plätt. Nu fanns det ju ett slutdatum på väntandet. Och den 6 augusti så kom han, äntligen!:-)
Liten och mjuk och len och alldeles underbar låg han dagen efter i babyskyddet när hans föräldrar kom förbi och stolt visade upp honom!
Jag försökte snusa på honom men kände ingen bebisdoft då jag var alldeles för förkyld för att känna någon doft överhuvudtaget. Jag är fortfarande förkyld men så fort den är över så ska jag snusa och pussa på honom så mycket att det räcker för ett helt år och mer därtill!

Lilla Emil, vad jag älskar dig redan! Det ska bli så otroligt roligt att lära känna dig! Puss puss!
/Din gamla faster ;-)