Min lilla krigare. Tur att näsan sitter kvar.

Den här synen möttes vi av igår när barnen kom till oss. Såklart visste vi ju redan att Loa åkt pulka och slagit sig på förskolan, men jag blev lite chockad av hur illa det såg ut att vara. Men doktorn har tittat på honom och det är ingen fara.

Jag förstår inte hur han lyckas ibland, min lilla krigare. Tur att näsan sitter kvar.
När han var liten undrade vi ibland om han hade en sån där sjukdom när man inte känner smärta. För han brydde sig nästan aldrig när han gjorde sig illa. Såklart har han ingen sån sjukdom men ibland kan jag undra om han "lider" av det bara litegrann.:-)

Idag myser vi hur som helst hela dagen, lillboxarn, hans lillebror och jag.:-)