Sitter i bilen och färdas igenom ett grönt Uppsala. Är på väg till sjukhuset som min mormor ligger inlagd på. Det är inte länge kvar för henne så jag, min bror och hans fina tjej bestämde oss för att åka ner och ta farväl.
Jag har varit i valet och kvalet om jag vill åka ner eller inte. Men jag bestämde mig för att åka iaf.
Jag har alltid varit rädd för döden. Att se den.
Men nu kan jag inte gömma mig längre. Jag vet att det kommer bli jobbigt och svårt och ledsamt. Men jag måste göra det. För mormors skull. Och min egen.
Men jag vet inte hur man gör. När man tar farväl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar