Pedagogisk

Ibland är det så himla svårt att vara pedagogisk. Jag hör mig själv låta och resonera som en 3-åring. Och barnen fattar ingenting av mina utbrott och varför jag beter mig som jag gör. Jag förstår ju inte ens själv varför jag håller på så.
Försöker räkna till tio och lämna rummet. Det hjälper faktiskt.
Efter en stund, när ilskan runnit av mig, känner jag mig så löjlig. Varför var jag arg? Vad gav det att stå och skälla och skrika på kidsen?

Det är klart, ibland gör de fel. Och ibland gör jag fel. Jag tycker det är viktigt att kunna säga till mina barn att jag gjorde fel. Jag är ingen ängel, jag gör också fel och ibland blir jag grinig, precis som de.
Men ungarna är fina. De förstår att man säger förlåt om de gör någon ledsen. Och jag är noga med att säga förlåt till de.

Nu har jag mycket att fixa inför resan till Trollhättan imorgon.
So long!