lördag 23 augusti 2014

Det här med att ha många barn

Vi har fyra barn, varannan vecka. Så varannan vecka har vi bara två barn. Trots det tycker folk att vi har många barn. Men fyra är väl inte många... Eller?
Vissa verkar tycka synd om oss. De suckar och ler och säger  "Ja, du har ju det du gör". Det jag gör? Så Danne räknas inte? Syns han inte finns han inte.

När jag var gravid med Märta var jag med Olle till tandläkaren. När undersökningen var över skulle vi få en ny tid, sex månader fram. Men tandläkaren tittade på min mage och började prata om att det kanske var svårt för mig att ta med en nyfödd bebis och Olle till undersökningen och undrade hur jag ville göra. Jag sa att barnen har en far som säkert kan "passa" bebisen när det väl var dags för undersökning.
Samma sak hände när jag själv var hos tandläkaren bara några dagar innan Märta kom och skulle få tid för återbesök. Hur skulle jag få tid att komma dit med en nyfödd liten bebis? Jag sa samma sak då, att bebisen har en pappa som kan ta hand om den medan jag får min tand lagad.

Men det värsta tycker jag är när folk inte förstår att vi, läs vi, bestämt att vi vill ha många barn. Som om de bara ploppat ut utan att vi planerat det. Det är tydligen synd om oss, det är synd om mig som måste ta hand om de när Danne är borta. Som om det inte var mitt/vårt eget beslut.
Men då vill jag klargöra en sak för er. Vi tycker inte att vi har många barn. Vi har fyra barn varannan vecka och två barn varannan vecka. Vi tycker att vi har alldeles lagom med barn. Och det är inte ett dugg synd om oss. Som man bäddar får man ligga. Det är stressigt. Varje dag är en utmaning, när vi har allihopa. Men det är kul! Skitkul!! Vi skulle t.o.m kunna tänka oss ett till barn.
Satte du kaffet i halsen nu?

2 kommentarer:

  1. Underbaraaaaaa kvinna, du är så klok och jag sätter inte kaffet i halsen 💜

    SvaraRadera